Allt som hotar yttrandefriheten och rätten till anonymitet (t.ex. FRA, datalagringsdirektivet etc.) är inte uppskattat. Det är ganska centrala saker i en demokrati. Det garanterar att en dåligt fungerande regering/riksdag/kommunfullmäktige osv. kan kritiseras. T.ex. FRA i fel händer är ett hot mot den garantin.
Allt som hotar rättsäkerheten (t.ex IPRED, ACTA etc.) är inte heller uppskattat. Det är också ganska centrala saker i en demokrati. Det garanterar att en domstol kan döma rättssäkert. Och att ingen blir “dömd” utan domstol.
(Hur IPRED fungerar i Sverige vet ingen än, men om man tar en titt på andra länder så har stora upphovsrättsinnehavare utnyttjat sina befogenheter på ett väldigt vidrigt sätt - betala halva summan nu, eller så stämmer vi er, och då blir det dubbla. Gemene man är inte så pigg på att gå i domstol, oavsett om de gjort fel eller inte. Faktum är att kunskapen bland gemene man om vad som ens gäller på det här området är så pass dålig att man nog knappt ens vet om man gjort fel eller inte, så man har hellre betalat än blivit stämda. Ett klart fall av missbruk av rättssystemet i mina ögon.)
Sedan är jag inte så glad i att man i Sverige (inte bara i Sverige dock, men det är i Sverige jag bor) litar blint på vad “upphovsrättsindustrin” säger, speciellt då det finns _mycket_ som talar för att de medvetet ljuger.
(Till exempel att de både presenterar dystra försäljningssiffror för media, och politiker, samtidigt som de skickar ut pressmeddelanden om att de återigen har slagit försäljningsrekord. Både skivbolag, och t.ex. svenska biografer, har gjort så på senare tid. Likaså rapporter om att t.ex. artister skulle skadas ekonomiskt av piratkopiering, det finns numera en handfull rapporter skrivna av en mängd olika erkända lärosäten (i flera olika länder, inom några olika konstnärliga grenar) som pekar på raka motsatsen. Om man ska vikta tyngden i de olika rapporterna så måste upphovsrättsindustrins rapporter viktas lägre då de är klart partiska, lärosätena kan trots allt betraktas opartiska som grupp.)
Min personliga, dock delad med många, uppfattning är att företag som egentligen kanske inte behövs gradvis tappar mark. Arbetsuppgifter som det kanske inte finns något behov av längre försöker med alla medel framhäva sin oersättbarhet - jämför med äldre tiders lykttändare, eller “isbranschen” med den “oersättliga” isen som varenda frys behövde. Notera att vi varken har gatlyktor som går på något annat än el, eller frysskåp som går på is, längre - vi har inte kvar de arbetsuppgifterna i listan över arbeten som någon måste utföra. Är de arbeten som skivbolagen (de traditionella) utför något som vi fortfarande behöver?
Som jag ser det, återigen en åsikt delad med många, så klarar sig samhället bra utan stora “upphovsrättsbolag”. De kanske har spelat ut sin roll, i alla fall som de ser ut idag? Oavsett vilket så ska inte _staten_ aktivt jobba för att behålla de arbetsuppgifterna. Lika lite som staten borde jobbat för att behålla “isbranschen” eller lykttändarna. Om inte annat så skulle blir det snedvriden konkurrens.
Det jag ville komma till är att jag inte tycker det är sunt att staten ska ta parti i den här frågan på i princip inga grunder alls. Samhället förändras, är det var staten ska motverka? Staten borde vara fri ifrån oberoende, och så vitt jag vet så finns det några hållhakar i det här fallet, t.ex. WTO och USA? Det, och okunskap, finns med på listan över möjliga förklaring till statens, enligt mig, mycket konstiga och ologiska resonerande.
Den stora frågan för mig är inte hurvida piratkopiering ska tillåtas eller inte, den stora frågan är vem staten ska vara beroende av, och hur staten väljer argument och hållning till frågor.
Att piratpartiet fick många röster beror dels på att det finns väljare som prioriterar de två första frågorna, de som prioriterar den sista frågan (som en del i att de vill fildela helt fritt) och de som prioriterar alla frågor (som jag.) Oavsett vilken/vilka frågor så är det kanske dags att se det som en väckarklocka - piratpartiet är i stort sett ensamma om att driva de här frågorna - och inse att staten kanske borde lyssna mer på sin befolkning och forskare än på FRA och några stora mediebolag.
För mig är de här tre frågorna, om yttrandefrihet/anonymitet, rättsäkerhet och statens oberoende tre väldigt viktiga frågor. De går före det mesta annat. Det är fler än jag som resonerar så. Oavsett hur bra skyddsnät samhället har så spelar det ingen roll om man saknar möjlighet att kritisera det utan risk för repressalier.
/Oskar Johansson
